Jag kan inte riktigt förklara hur det känns att komma hem. Jag är glad att träffa alla kompisar, familjen, pojkvännen och katten. Sen har vi också det med maten. Jag är så trött på maten vi får här. Det var längesen jag verkligen njöt av en middag.

Att sova i sin egen säng, vara på sitt eget rum, duscha i sin egen dusch, inte vara på sitt rum 99 procent av tiden man är hemma, inte behöva tänka så mycket själv. Detta var bara några av alla saker om varför det ska bli skönt att komma hem.

Men London har också så många fördelar. Vi bor i en storstad som verkligen bjuder på underbara helger. Skoldagarna på grund av vårt schema har blivit ganska förstörda tyvärr. Ska lägga upp en bild på schemat också så kanske man lättare förstår! Vi har bjudits på underbart väder och då är här verkligen helt underbart. (Sen har det tyvärr också regnat en del) När jag är ute i London, ute här omkring överhuvudtaget trivs jag, jättebra. Min värdfamilj är bra men ändå är detta inte hemma. Svårt att förklara men både med språket (som de inte är särskillt bra på heller) när jag ska äta, vad, blablabla.. Äh svårt att förklara men om någon kommer bo/ har bott i värdfamilj förstår de.

Sen skolan, JAG ÄR SÅ SKOLTRÖTT TA MIG HÄRIFRÅN. Ja, jag kan erkänna att jag verkligen längtar hem för jag vet att där väntar ett sommarlov på mig. Det sista sommarlovet i mitt liv. (typ) Tänk att jag fyller 18 i sommar? Kompisar kan köra bil? VA?! Jag var precis 10 år gammal och längtade till att bli 16 för det var min drömålder.. Ehh varför var 16 det? Inte något speciellt år direkt? Haha

Äh nu spårar det ut! Jag har haft ett helt underbart halvår här i London, på Svenska skolan. Visst kommer jag sakna detta, säkerligen kommer jag längta tillbaka. Men som vi har levt detta halvåret hade jag inte kunnat leva mycket längre. Det var en ganska lagom tid för mig. Vi har lite mindre än en vecka kvar, tyvärr har jag gått och dragit på mig en underbar förkylning...

Jag har inte tänk så mycket på att vi ska hem, att vi ska lämna detta. Jag har varit i Sverige 3 gånger under denna visterlsen varje gång jag kommit hem har jag vetat att jag skulle tillbaka. Det kanske mer går upp för mig efter några dagar hemma att jag verkligen inte kommer tillbaka. Det är kanske då ångesten slår mig, jag vet inte. Det jag egentligen vet är att just nu har jag inte ångest över att åka hem. För jag har så många underbara människor där hemma, ett helt sommarlov framför mig, en resa till Mallorca med kära Beckie, Emmaboda biljett men supersköna människor!

Jag har haft det underbart här, men vad är det som säger att jag inte kommer ha det underbart när jag kommer hem?

Känner att jag bara pratar mot vad jag själv precis har sagt.. Äh, vet väl inte vad jag vill!

Nu ska jag i alla fall dra mig in till Richmond och sätta mig och plugga Historia för vi har ett jävla historia prov imorgon.. Ja kanske därför jag också bara vill från detta.. FAN TA SKOLAN. (ursäkta för mina svordomar i detta stycke)

Nu ska jag sticka, ha en bra dag! Pussen